Carin Håkansta

Publicerad 26 januari 2015

Svensk arbetslivsforskning på efterkälken

Förändrad politik och minskad statlig finansiering har lett till att arbetslivsforskningen tappat mark, enligt en ny avhandling. Det kan ha gjort Sverige sämre rustat att möta arbetsmiljöproblem, anser forskaren Carin Håkansta.

Carin Håkansta lade fram sin avhandling vid Luleå tekniska universitet i december. Den handlar, enkelt uttryckt, om hur forskningen om arbetslivet i Sverige har utvecklats, och varför det ser ut som det gör idag. Till vardags är Carin Håkansta senioranalytiker på Arbetsmiljöverket.

Arbetslivsforskning, det vill säga forskning om arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad, är inget eget vetenskapligt fält, utan en blandning av olika akademiska discipliner.

– Det är också ett ganska svenskt fenomen. I de flesta länder finns arbetslivsforskning över huvudtaget inte som koncept, säger Carin Håkansta.

Den svenska arbetslivsforskningens guldålder inföll ungefär mellan åren 1970 och 1990, beskriver hon. Då stod frågor om exempelvis arbetsmiljö och arbetsplatsdemokrati i centrum för den politiska debatten. Det fanns gott om pengar till forskning, många forskare rekryterades och institutioner byggdes upp. Tonvikten låg på tillämpad forskning och arbetsmarknadens parter var starkt involverade.

Sedan dess har arbetslivsforskningens ställning gradvis försämrats. Carin Håkansta ser flera förklaringar till det.

– Under 1990-talet försvagades svenska modellen. Nyliberala vindar hade börjat blåsa. Forskningspolitiken riktades om, mot excellens och innovationer, och det gjorde det mycket svårare att få finansiering för arbetslivsforskning. Samtidigt minskade det politiska intresset för arbetslivsfrågor.

Det tvärvetenskapliga Arbetslivsinstitutet lades ner 2007. Då försvann en viktig bas för forskningen, med upparbetade kontaktytor med arbetslivet. Det var olyckligt att institutet hade blivit så förknippat med den socialdemokratiska regeringen och fackföreningarna, anser Carin Håkansta. Med bättre relationer till arbetsgivarna och den politiska oppositionen hade institutet sannolikt haft större chans att överleva. De flesta övriga europeiska länder, liksom USA, har statligt finansierade institut för arbetsmiljö- eller arbetslivsforskning.

Begreppen "arbetslivsforskning" och "arbetsvetenskap" används i allt mindre utsträckning på universitet och högskolor, har hon sett i sina studier. Trots det utförs en hel del arbetslivsforskning av forskare inom olika fält, även om de inte i första hand identifierar sig som arbetslivsforskare. Uppmärksammade arbetsmiljöbrister och allvarliga arbetsolycksfall har också fört upp arbetslivsfrågorna på den politiska dagordningen igen.

Carin Håkansta hoppas att regeringen ska prioritera arbetslivsforskningen på olika sätt.

– Det finns ett större intresse i den nya regeringen, även om den särskilda satsningen på forskning om arbetslivet inte blev av, eftersom budgeten inte gick igenom i december, säger hon.

Länk till avhandlingen

 

Margareta Edling

Taggar: Arbetsmiljöarbete