Publicerad 26 februari 2015

Så påverkas hjärnan av dåligt självförtroende

Hur påverkas vår prestationsförmåga av dåligt självförtroende? Hjärnforskaren Sara Bengtsson har studerat hur hjärnan påverkas genom att ta socialpsykologin in i magnetkameran. Arbetslivet skulle må bra av mindre individfokus, är en av slutsatserna.

Har du någon aning om hur mycket du påverkas av osynliga, implicita signaler i din omgivning? Vad de gör med din självbild och prestationsförmåga? Sara Bengtsson, forskare inom kognitiv neurovetenskap på Karolinska institutet i Stockholm, anser att vi underskattar hur mycket vi påverkas av signaler som ligger bortom vårt medvetande. Märker vi dem inte kan vi inte heller tala om hur de påverkar oss.

Men där vi inte kan rapportera muntligen, skvallrar hjärnan desto mer. Sara har studerat hur hjärnan påverkas av positiv och negativ respons. Hon har stoppat försökspersoner i en magnetröntgen, en så kallad MR-kamera, gett dem en uppgift att lösa där inne och samtidigt fått dem att omedvetet associera till sig själva som smarta eller dumma genom att läsa meningar med värdeladdade ord. Så länge de svarade rätt på uppgiften var det ingen skillnad i hjärnans reaktioner. Det var när de gjorde fel som något hände. Hos dem som hört de negativa meningarna aktiverades området strax bakom tinningarna, den del av hjärnan som genererar känslor som till exempel ilska eller smärta.

– Om man associerar till att vara dum så blir man också mer irrationell när man gör fel, säger Sara.

Har man däremot hört de positiva meningarna och begår ett misstag, så ökar istället aktiviteten i den främre delen av hjärnan. Det är ett område som aktiveras när man reflekterar över sig själv som smart. Det intressanta här, säger Sara, är att det är väldigt lätt att få en och samma person att reagera olika beroende på om den associerar till dum eller smart. En person som agerat irrationellt för att den gjort dum-associationer, kan lätt switcha till ett mer rationellt hanterande av fel genom att börja associera till sig själv som smart igen.

– Så vi är alla påverkbara av vad vi läser och vad vi tänker, säger Sara, även om vi inte själva är medvetna om det. När jag frågade mina försökspersoner om de tyckte att instruktionerna hade påverkat dem, så sa 95 procent att de varit omedvetna om detta.

Men det behöver inte nödvändigtvis vara en fördel att tänka på sig själv som smart, säger Sara. I den senaste studien som hon gjorde tillsammans med doktoranden Alva Appelgren, fick alla försökspersoner positiv respons när de gjorde rätt på en uppgift. Medan hälften fick höra att de gjort rätt, fick andra hälften istället höra att de var smarta.

– De som fick höra att de gjort rätt blev mer motiverade att fortsätta med uppgiften. Men de som fick höra att de var smarta blev mer stressade och mindre motiverade.

Det är en skiftning i uppmärksamhet som orsakar smart-stressen, förklarar Sara. Får du höra att du gör rätt så är fokus riktat på uppgiften. Men om du får höra att du är smart ligger fokus istället på dig som person. En slutsats här är att det optimala är om man kan lägga all uppmärksamhet på den uppgift man har att lösa, säger Sara.

– För uppmärksamhet är en begränsad buffert. Om en liten del av den här bufferten upptas av tankar om dig själv, som till exempel att ”jag är smart”, då kommer du att ha en reducerad kapacitet att göra uppgiften. Så även om man intuitivt kan tycka att det är bra att tänka på sig själv som smart, så är faktiskt det bästa att släppa sig själv.

Arbetslivet har allt att tjäna på ett minskat individfokus, säger hon. Fokuserar vi på uppgiften istället för på individernas egenskaper, kan vi också lättare prata om den uppgift vi ska lösa nu och hur vi ska göra det på bästa sätt.

– Och då kan vi inte resonera i termer av ”Kalle är smart så därför får han göra detta”.

Agneta Persson

Taggar: Psykisk hälsaInnovationer