Åsa Lundgren, som tidigare mobbades på jobbet.

Publicerad 9 april 2015

Även en chef kan bli mobbad

Mobbning

Ett tuffare klimat på arbetsplatserna gör att mobbningen ökar inte bara mellan kollegor. Allt fler chefer vittnar nu om att de utsätts för såväl trakasserier som rena hot.

– Det stora problemet för cheferna är att de inte vill visa sig svaga. Därmed blir det också svårare för dem att söka stöd och hjälp, säger Annika Elias ordförande på chefsorganisationen Ledarna.Annika Elias, ordförande Ledarna

Hon konstaterar att de flesta chefer som känner sig utsatta för mobbning döljer detta, samtidigt som omgivningen har väldigt svårt att uppfatta vad som pågår.

– Vi tänker ju ofta på en chef som en person som har makt och är stark. Därför har vi också en förväntan på att den som ska leda en verksamhet ska klara av att ta tag i svåra situationer, och inte vara den som själv behöver hjälp.

Ett av de vanligaste skälen till att en chef utsätts för mobbning är att medarbetarna anser att chefen inte klarar sitt uppdrag. Istället för att säga detta öppet väljer man istället att försöka ”mobba ut” chefen.

– I stora medarbetargrupper bildas det ofta informella ledare som kan vara starka och som inte vill få sitt mandat ifrågasatt av den riktiga chefen. Men sen är det ju så att chefer också kan uppfattas som lovliga villebråd, de är trots allt representanter för makten.

Chefer som mobbas söker väldigt sällan hjälp, vilket kan bero på att de kan känna att de riskerar sin framtida chefskarriär om de berättar om problemen för en överordnad.

– Det kan också vara svårt att avgöra vad som är berättigad kritik mot chefens sätt att leda, och vad som är rena personangrepp. Det man absolut inte ska göra är att tala i förtroende med någon av medarbetarna, då undergräver man sin egen ställning och hamnar i beroende, säger Annika Elias.

Det finns ett väldigt stort mörkertal och i dagsläget finns det ingen som vet hur vanligt det är med mobbning av chefer. En av de få som vågar tala öppet om hur de blivit utsatta är Åsa Lundgren i Göteborg.
När hon fick erbjudande om att som chef för ett vård- och äldreboende leda en omorganisation tackade hon utan någon större tvekan ja till uppdraget.

Även om det tydligt framgick att arbetsplatsen skulle förändras i grunden med allt vad det kunde innebära i form av negativa reaktioner från medarbetarna var hon inte beredd på det motstånd hon mötte.
– Jag var helt på det klara över att vissa skulle utse mig som en slags syndabock, men jag blev faktiskt chockad över hur vissa medarbetare agerade. Att man kan ta sig den friheten och tro att man har rätt att bete sig hur som helst på sin arbetsplats. Några använde sig av härskartekniken utfrysning medan andra ägnade sig åt verbala påhopp och ryktesspridning.

En dag hade någon satt upp en lapp i de hissar som användes av allmänheten och där beskrevs det i skarpa ordalag om hur hemska cheferna var och att de behandlade de anställda värre än djur.

– Jag rev ned lapparna, men det sattes hela tiden upp nya. Då kontaktade jag huvudskyddsombudet och förklarade att detta kunde väl ändå inte vara OK. Även om jag är chef är ju detta min arbetsplats och också jag måste väl ha rätt till en bra arbetsmiljö. Då fick vi stopp på detta, och jag tackar det skyddsombudet än i dag som insåg att hennes medlemmar gått över gränsen.

Åsa Lundgren poängterar att det även fanns några medarbetare som tyckte att det som pågick var hemskt, men när drevet gick var det ändå många som drogs med.

–Jag är en stark person, men till slut blev det svårt att hålla det som pågick ifrån mig. Jag började skuldbelägga mig och sov dåligt på grund av den stress jag utsattes för. Det var en helt ny upplevelse för mig, men jag insåg snart att jag faktiskt inte heller behövde klara det. När jag vid ett av alla de möten som hölls under den här tiden inte riktigt kunde hejda mina känslor och rösten bröts blev det till min stora förvåning en vändning i arbetsgruppen, säger Åsa Lundgren som tror att det var just hennes vanmakt som gjorde att personalen insåg att hon var en människa i första hand och inte en maktsymbol som de kunde trakassera hur som helst.

De stora förändringarna på äldreboendet fortsatte som planerat men nu gick det i alla fall att föra en dialog, och när Arbetsmiljöverket senare besökte boendet hade de inget att anmärka på.
När det hela hade lagt sig var det några som bad om förlåtelse och Åsa Lundgren tror att många blev förvånade över hur de själva drogs med i mobbningen.

– Min förhoppning är att man i framtiden på ett medvetet sätt tar höjd för dessa reaktioner. Kunskapen fanns i organisationen, en del varnade mig och jag fick också hjälp på flera sätt av personer i förvaltningen. Jag jobbade kvar en tid efter omorganisationen och det var bara var bra. Men än i dag är jag förvånad över hur starka reaktionerna var och hur djupt de påverkade mig.

I dag är hon enhetschef inom hemtjänsten och hon säger att hon är flera erfarenheter rikare.

– Först och främst gäller det att vara medveten om att det på många arbetsplatser finns ett utbrett förakt för chefer, och att detta kan förvandlas till rena trakasserier. Men sen inser jag även att jag i min roll som chef måste visa mina känslor tydligare. Jag är nog inte ensam om att ha en personlighet där jag vill framstå som duktig och klara allt utan att klaga över att det är svårt och jobbigt, säger hon.

Tips för dig som chef

  • Ta tag i problemen omedelbart. All erfarenhet visar att har vissa personer väl börjat mobba slutar de sällan, trakasserierna brukar snarare eskalera om ingen sätter ned foten.
  • Ensam är absolut inte stark. Sök stöd hos din egen chef eller med andra kollegor i ditt nätverk.
  • Tala inte i förtroende med dem som inte deltar i mobbningen. Då undergräver du din roll som chef och hamnar i en beroendeställning.
  • Var tydlig med att du inte accepterar mobbningen. Samla alla till ett gemensamt möte och förklara hur du uppfattar situationen. Var inte rädd för att visa dina känslor.

Taggar: RelationerMobbning