Publicerad 3 november 2015

Låt hjärnan styra ledarskapet

Hjärnforskning

För att bli en bättre chef krävs kunskap om hur hjärnan fungerar. Det hävdar hjärnforskaren Katarina Gospic som nyligen släppt en bok om neuroledarskap.

Genom att ta hänsyn till hur belöningssystem i hjärnan fungerar, kan prestation, produktion och lönsamhet i organisationen öka, enligt Katarina Gospic som skrivit boken Neuroledarskap tillsammans med ledarskapskonsulten Stefan Falk. Att chefen ryggar för så kallade svåra samtal, som att våga diskutera hur en medarbetare kan prestera bättre, beror på att vi har en grundbenägenhet att undvika allt som är "jobbigt". Vi väljer hellre den lätta vägen, även om den inte nödvändigtvis är den rätta.

– Vi tror och vill gärna vara rationella och objektiva men känslor är intimt sammankopplade med vårt beslutsfattande. Alla beslut vi tar består av delar som kan länkas till hjärnans känslosystem, säger Katarina Gospic.

Chefen har mycket att vinna på att känna till att vi hellre nappar på kortsiktiga belöningar, än långsiktiga vinster, säger Katarina Gospic. Vi svarar hellre på ett mejl, för att det känns bra och ger en snabb belöning, och så kan en arbetsdag fortskrida, driven av snabba belöningar. Istället borde vi slutföra en arbetsuppgift som på sikt ger en större belöning och är mer hållbart för organisationen, säger Katarina Gospic.

Samtidigt vill vi gärna undvika allt som är obehagligt och osäkert. Just det, menar Gospic, är orsaken till flest felaktiga beslut. Hjärnan är nämligen programmerad för att välja trygghet framför risk. Stora förändringar innebär mycket obehag och det vill hjärnan undvika.

– Istället för att ta risker, väljer vi det invanda för att det känns säkert. På det viset riskerar vi att gå i samma hjulspår. Men att inte våga pröva något nytt, vare sig det gäller produktionsutveckling eller tjänsteutveckling, kan vara lika med konkurs. Det kräver mod att utmana sina rädslor, säger Katarina Gospic.

Alla beslut vi tar består av delar som kan länkas till hjärnans känslosystem.
– Chefen kan ha på sig de rosa glasögonen när det gäller en medarbetare som presterat bra i början, och gråa pessimistiska glasögon inför en annan.

Om vi väl fattar tycke för någon, fortsätter vi gärna tycka om någon. På det viset bedömer vi människor olika och subjektivt och gör att det är lätt att rekrytera snett.

– Vi rekryterar de som är lika oss själva, inte de som nödvändigt är mest lämpade för tjänsten. Där spelar tusen irrelevanta saker in, som att vi är lika och vet hur vi ska umgås, till att vi ser samma favoritserie, kör samma bil och bor på samma ställe, säger Katarina Gospic.
Hon menar att både arbetsmiljön och ledarskapet behöver anpassas bättre efter hur hjärnan fungerar. För att styra i rätt riktning och inte gå i hjärnans fällor, krävs kunskap om neuroledarskap. En bit på vägen kan vara att som chef ha regelbundna medarbetarsamtal på cirka 20-30 minuter varannan vecka.
– Det ger en helt annan koll. Sätt upp konkreta mål tillsammans och ha dialog kring hur man presterar och producerar. På det viset blir det enkelt att objektivt jämföra prestationer. Samtidigt får man upp ögonen för hur känslodriven man är, säger Katarina Gospic.

För att komma tillrätta med hjärnans behov av snabba belöningar, ordinerar hon struktur. Det kan vara enkla saker.

– Ha fasta tider för att kolla och svara på mejl. Man presterar bättre om man inte distraheras. Spara hjärnkraften genom att fokusera på en sak i taget.

Lika viktigt är att skapa en kultur på arbetsplatsen där man lär av de som är duktigast. Det kan kräva att man ställer egot åt sidan för organisationens bästa. En viktig framgångsfaktor, enligt Katarina Gospic.

– Ta initiativ till att våga lära av duktiga kollegor. Om man undviker det av rädsla kan de på kort sikt innebära att man inte lär sig. Det viktiga borde vara att det går bra för organisationen på längre sikt. Och medarbetare gör som chefen gör.

Taggar: Chef