Mikael Berglund i en bil

Publicerad 2 juni 2015

Åttatimmarsdagen – är den tiden förbi?

arbetstid

En oväntat stor efterfrågan på en stadsjeep ledde till ett nytt sätt att tänka kring arbetstid hos Volvo Cars i Göteborg. Där praktiseras inte längre åtta timmars arbetsdag utan arbetstiden styrs i stället av upp- och nedgångar i produktionen. En modell som börjar bli allt vanligare inom industrin.

Strax innan lunch kommer den röda texten ”I dag igenkörning till 15.36” upp på displayerna som hänger över banorna i Volvo Cars slutmonteringsfabrik i Göteborg. Det har varit problem med leveranserna av material från en underleverantör och den uteblivna produktionen behöver tas igen.

Mikael Berglund suckar.

– Man går lite som på äggskal innan lunch, man hoppas ju få sluta tidigt.

Mikael arbetar vid en station där han sänker ner färdiga bagageluckor från en bana i taket och monterar dem på bilarna. Han börjar 6.30 varje morgon och slutar någon gång mellan 14.36 och 15.36. Till personalen på barnens förskola i Uddevalla har han sagt att de behöver vara kvar till fem.

– Ibland är jag där redan vid fyra, men jag kan inte binda upp mig vid det. Personalen tycker att det är okej.

Under de senaste veckorna har det varit mer regel än undantag att jobba längre, upplever Mikael Berglund.

– Fördelen med det nya systemet var att det fanns chans att sluta tidigare. Men när det blir igenkörning så här ofta så blir det nackdelar i stället.

Behovet av fler produktionstimmar kommer sig av att 26 000 kunder redan har förbeställt Volvos senaste stadsjeep XC90, trots att den ännu inte ute på vägarna. Det är betydligt fler än väntat. Samtidigt inträffar fortfarande en del inkörningsproblem.

För tjugo år sedan stod bilarna uppställda i långa rader på Torslanda gamla flygfält. I dag är där nästan tomt. Numera tillverkas alla bilar på beställning, i ett produktionssystem som är optimerat för att minimera lager och ledtider.

– Det är ändå miljardbelopp som ligger på våra hav. Bara att transportera bilar över till Kina tar sex veckor, säger Mikael D´Aubigné, fabrikschef.

För att mängden tillverkade bilar ska kunna gå upp och ner i takt med orderingången finns ett par olika lösningar, enligt Mikael D´Aubigné: Att öka och minska takten i produktionsprocessen, i kombination med att personal anställs för bara några veckor eller månader. Eller att den befintliga personalstyrkan anpassar sin arbetstid efter behov.

Att förändra takten i fabrikens produktionsflöde, som i dag ligger på 48 bilar i timmen, är inte ett hållbart alternativ, anser Mikael D´Aubigné.

– Det kräver att man tar bort arbetsmoment på en del balanser och lägger till dem på andra. Då har alla 1 500 personer plötsligt nya jobb att gå tid. En sådan ombalansering tar ett halvår bara att planera, och ännu mer att kvalitetssäkra.

Bemanningsanställda utgör 6–8 procent av personalstyrkan på Volvo Cars. Att minska andelen otrygga anställningar var ett av IF Metalls motiv till att försöka möta arbetsgivarens behov av ökad flexibilitet. Förhandlingarna inleddes redan i slutet av 2013 och flera olika varianter diskuterades innan parterna landade i den modell som infördes 1 januari 2015. Den ger 10–15 procents flexibilitet i produktionen, jämfört med den tidigare modellen som gav 5–10 procent.

 Peter Krantz, som företrädde medlemmarna i IF Metall, säger att hans främsta mål i förhandlingarna var att hitta en modell där start- och sluttiderna skulle förändras så lite som möjligt.

– Det är svårt att ändra på arbetstider, man har inrättat hela sitt liv efter det.

Jämfört med arbetstiderna som gällde tidigare innebär den nya lösningen att personalen arbetar max 12 minuter längre. Då var grunden en arbetstid på 41–43 timmar per vecka, där övertiden kompenserades i form av lediga dagar. Nu är grunden istället 39 timmar, med krav på att jobba upp till 44 timmar beroende på behov. Antingen i form av volymtid, som meddelas minst tio dagar i förväg och kompenseras med lediga dagar. Eller i form av övertid på max en timme, som meddelas senast klockan 12 samma dag.

Anders Ferbe, ordförande för IF Metall, märker att det träffas allt fler lokala arbetstidsavtal inom den svenska industrin. Det är en utveckling han tror kommer fortsätta. Efterfrågan på marknaden svänger allt fortare upp och ner, samtidigt som en benhård global konkurrens pressar företagen att optimera sin produktion.

– I det läget gäller det att hitta en hygglig mix av de anställdas behov av trygghet och företagens behov av ökad flexibilitet. Det är en komplex och oerhört viktig fråga.

 Även bland tjänstemännen på Volvo Cars märks en utveckling mot mer rörliga arbetstider. Bo Skyllerström i Unionens lokala klubb ser hur allt fler avsäger sig övertidsersättning i utbyte mot löneförhöjning och en extra semestervecka.

– Det är verkligen en trend. Jag hörde en siffra på att det gäller 20–25 procent av våra medlemmar numera.

Behovet av anpassningsbara arbetstider märks på flera håll inom företaget, men drivs av lite olika faktorer. På säljavdelningarna kan det handla om att personalen behöver vara tillgänglig för kunder i andra tidszoner i exempelvis Kina och USA. På utvecklingsavdelningarna vill manutnyttja de dyra provanläggningarna så effektivt som möjligt och kör därför ofta även på kvällar och helger. Bland dem som ansvarar för att bilarna ska vara hos kunderna i tid ökar kraven på beredskap i takt med att leveranskedjorna i allt högre utsträckning rullar dygnet runt.

Bo Skyllerström ser både för- och nackdelar med flytande arbetstider.

– Man kan känna sig friare, till exempel genom att kunna åka hem tidigare och i stället jobba när barnen lagt sig. Men man kan nog inte koppla av från jobbet på samma sätt som när man stämplar ut och in. Just nu är det till exempel många bilmodeller som ska ut och vi har otroligt mycket att göra. Då kan det nog ligga och gnaga för många.

 Cecilia Beskow, samhällspolitisk chef på Unionen, ser en utveckling bland högkvalificerade tjänstemän mot att arbetsuppgifterna blir allt mer personbundna. Hon ser det som en följd av ökad specialisering och allt mer slimmade organisationer.

– Du är mer eller mindre din egen chef. Det kan få konsekvenser för privatlivet. Man tar några samtal på semestern, för det finns ingen annan som kan ta det. Och är du sjuk blir det jobbigt när du kommer tillbaka, för det är ingen annan som har kunnat göra dina arbetsuppgifter.

Cecilia Beskow vill inte sätta stopp för flexibla arbetstider. När det fungerar bra är det en friskfaktor att ha inflytande över sin arbetstid, och något som värderas högt bland Unionens medlemmar. Men hon tror att man behöver prata mer om riskerna.

– Flexibiliteten kan skapa otydlighet. När är jag klar, hur mycket behöver jag jobba? Om man använder flexibiliteten till att jobba mer är det inte bra i längden, för då blir vi sjuka.

Att jobba många timmar uppfattas på många håll som ett mått på god prestation. Men så behöver det inte vara, menar Cecilia Beskow.

– Jag tror att man behöver andra sätt att mäta arbete – att man inte nödvändigtvis mäter det i tid, utan i resultat. Man kan ju vara oerhört effektiv om man vet att man ska hämta barn i förskolan klockan fyra till exempel. Då jobbar man på, för att man har en tydlig deadline.

Göran Kecklund, institutet för stressforskning, har forskat om arbetstider inom sjukvården och polisen. Han menar att det i sig inte behöver vara en stressfaktor att jobba oregelbundna tider, eller periodvis jobba lite mer. Inte så länge individen känner kontroll över sin arbetssituation och uppfattar kraven som hanterbara.

– Om det däremot är höga krav och låg möjlighet att påverka, då vet man att risken ökar för sömnbesvär, psykiska sjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar.

Därmed handlar frågan egentligen inte om flexiblitetens vara eller inte vara, utan mer om hur den införs. Och om vilka som får vara med och bestämma. 

– Om arbetsgivaren bestämmer ensidigt och med kort varsel hur de anställda ska jobba, då kan arbetstagare säkert uppleva att det inkräktar på deras sociala och privata liv. Men om det finns en viss valmöjlighet och om man får reda på det i god tid, då kommer det nog inte innebära några större problem.

Flexibla arbetstidsmodeller är fortfarande ett relativt nytt fenomen på arbetsmarknaden, betonar Göran Kecklund. Han tror inte att det finns någon standardlösning som kan införas överallt, utan menar att arbetsgivarna behöver pröva sig fram, i dialog med medarbetarna och utifrån förutsättningarna i den egna organisationen.

– Det är lite ny mark. Därför tror jag att det är viktigt att alla har en långsiktighet. Man hittar kanske inte rätt på en gång, utan måste finjustera i början.

Johanna Bredgaard, montör på Volvo Cars, tycker att det nya arbetstidsavtalet i grunden är bra. Men hon märker att många är frustrerade över att det har blivit så mycket övertid med kort varsel under våren. Särskilt som de inte får någon mer information än textraden på displayerna. 

– Om man vet vad problemet är hade det nog varit en annan acceptans. Man vill inte att det händer över huvudet på en hela tiden. Vi jobbar ju faktiskt här.

Tillsammans med en kollega tog Johanna Bredgaard upp frågan med sin chef för ett tag sedan. Det verkar ha tagit skruv, konstaterar hon. I det senaste nyhetsbrevet, som sätts upp på anslagstavlor i fabriken, fanns några rader om skälen till den senaste tidens igenkörning.

– Det verkar som att de lyssnade på oss.

Fakta Förändring av arbetstiden

Saker att tänka på vid förändringar av schemaläggning och arbetstid:

  • Låt processen ta tid. Lägg vikt vid inflytande och transparens.
  • Leta gärna inspiration hos andra, men försök hitta en lösning som passar förutsättningarna i den egna verksamheten.
  • Följ upp hur arbetstidsmodellen fungerar i praktiken och var öppen för att göra justeringar.

Taggar: Arbetstid