Publicerad 4 februari 2015

Dagens arbetsplatser är som Homeland

Längre teveserier ger oss alltid frågor att grubbla över. De tycks aldrig ta slut faktiskt.
Ta Downton Abbey: Hur ska det gå med det mordmisstänkta paret Bates? Kommer lady Edith någonsin att hitta en snubbe som varken dör olägligt eller överger henne vid altaret? Och drabbas inte butlers och lakejer av förslitningsskador till följd av allt spring i branta trappor och schangtila korridorer? Vad gör skyddsombudet?!

Jag skämtar förstås. Men bara delvis.

Saken är den att nästan alla teveserier som inte utspelar sig i hemmet tilldrar sig på någon sorts arbetsplats – påfallande ofta polisstationer eller sjukhus.

Men teve är ju en egen värld, vår verklighet en annan och sällan mötas de två. Downton Abbey tar gärna upp historiska händelser som världskrig och storstrejker, men vem vet egentligen ett dyft om hur ett stort hushåll sköttes för hundra år sen efter att ha sett DT? Jo, ingen.

Ingen skugga över Downton i sig. Som journalist noterar jag att varje enskild reporter på varje tidningsredaktion i teveserier verkar mer upptagna av att slänga käft (eller supa, eller avslöja mördare) än att faktiskt skriva en artikel. Sjukhuset i Grey's anatomy känns mest som en singelbar: ett snabbt ragg i läkemedelsförrådet finns det alltid tid till.

Mer realistiska tevearbetsplatser har förstås funnits. I gamla Cityakuten flirtades det förvisso, men det verkliga dramat låg inte i kärlek och livsfarliga operationer, utan i frågor som sjuksköterskornas nya arbetsschema eller resursdelning mellan olika vårdavdelningar. Sånt är också spännande! I rätt händer.

Och jämför Downton Abbey med sin föregångare och möjligen förebild, sjuttiotalets brittiska megasåpa Herrskap och tjänstefolk. Där fick vi reda på att tjänarna måste vara uppe två timmar innan herrskapet, det vill säga klockan fem. Upp i ottan i den iskalla vindskupan (gissa vilka som gonade sig i de uppvärmda rummen?). Förtog på intet sätt spänningen i kärleksförvecklingarna.

I den bistra Herrskap och tjänstefolk tilläts vi förstå varför trotjänare var ett utdöende släkte. I Downton Abbey är just det ett mysterium: vem hade inte velat vara en del av denna blomstrande storfamilj med känsla för stil?

Fast dagens arbetsplatser speglas ändå bäst i terroristthrillers som 24 och Homeland. Nej, jag menar inte bombattentaten. Utan intrigerna på kontoret, de nya cheferna som tillsätts utan förvarning, budget- och policytragglet, avgörande möten där man "glömmer" bjuda in nyckelpersoner. En känsla av osäkerhet.
Man känner sig helt enkelt som hemma. Förlåt, som på jobbet.

Göran Everdahl

Om ... Göran Everdahl

Göran Everdahl är journalist och filmkritiker. Han är också en återkommande medlem av panelen Spanarna i SR P1. Han är aktuellt i tv-programmet "På Spåret" där han deltar tillsammans med Helena von Zweigbergk.

Taggar: Arbetsklimat