Publicerad 2 december 2015

Ställ er frågan: varför gör vi det här?

För några få år sedan stod jag på scen på ett slags IT-konferens och pratade om klimatförändringar och andra akuta miljöhot. Jag hade nog inte mer än fem minuter och mer behövdes heller inte för att göra många människor i publiken förbannade.

"Det här är inte teoretiska problem längre," sa jag. "Det är akuta problem. Klimatförändringarna kommer att leda till fler konflikter, stora migrationsströmmar, och..."

Jag vevade lite trött med armen ut mot de käcka kavajerna, de bakåtslickade frisyrerna.

"Och kollapsade marknader. Vem ska köpa era produkter och tjänster när världen brinner? Jag undrar om ni har en plan för det här. Om det är tänkt att era företag ska finnas kvar om tio år, om tjugo år. Eller ens fem. Då behöver det komma in i kalkylerna. Har ni en femårsplan över huvud taget?"

Efteråt såg jag på twitter att många undrade vad en sån surkärring till domedagsprofet hade i detta glada sammanhang att göra. Men också att de välgörenhets- och frivilligorganisationer som fanns på plats plötsligt kände sig sedda. "Det här är den verkligheten vi jobbar i hela tiden," sa en av dem till mig. "Men varför talar du om det här?"

För att konferensen drevs av människor som förmår intressera sig för långsiktigt tänkande och pengar samtidigt, är en del av svaret. En annan är att jag är så rädd. För rädd för att hålla käften. Om världsekonomin kollapsar, om arbetsmarknaden inte fungerar, då försvinner också det mentala överskott vi alla behöver för att orka med frihet och solidaritet.

Är det tre år sedan? Fyra? Vad mycket vi ändå har uppnått. Vad många företag och verksamheter, privata och offentliga, som har sett att social och ekonomisk hållbarhet inte är en imagefråga, utan en överlevnadsfråga. Att vi inte har råd att vänta.

I veckan besökte jag ett Geek Girl Meetup-event, en träff för kvinnor i alla åldrar som jobbar med teknologi. En 25-årig masterstudent i förändringsledarskap föreläste om sitt fältarbete med välkända, internationella företag.

"Den viktigaste, mest självklara frågan att ställa sig är varför," sa hon. "Varför gör vi det här? Varför finns företaget? Otroligt nog är det nästan ingen jag kommer i kontakt med som har ett svar på det."

Det var en ögonöppnare för mig. Vet man inte varför verksamheten behövs går det inte att prioritera. Att känna till sina värderingar är mycket viktigt, men som det så klokt heter: en moralisk kompass är ett navigationsverktyg. Du måste ha ett mål också. Du måste veta vart du vill ta dig.

Ju svårare det är i världen, desto lättare borde det kännas för oss att gå till jobbet. Vi förtjänar alla att känna att den plats där vi verkar är en del av lösningen, inte problemen.

Om Johanna Koljonen

Johanna Koljonen är författare, kulturjournalist och programledare.

Taggar: Krönika