Publicerad 21 oktober 2015

Vi vill alla känna oss utvalda

Jag är filmkritiker. Jag vet, betalt för att gå på bio... sämre kan man ha det. Och jag klagar inte!
Men om man som jag ser massor av film så noterar man till slut vissa upprepningar i materialet. Ta dagens kanske mest folkkära genre: den episka fantasyfilmen, ofta avsedd för ungdomspublik. Den följer ett mönster.
Harry Potter är av högre makter utvald att besegra Voldemort, det ondas representant! I Hunger games möter vi å andra sidan Katniss Everdeen, som ödet valt att besegra diktaturens president Coriolanus Snow med underhuggare, det ondas representanter! Och så klassikern Star Wars med Luke Skywalker, som den mystiska Kraften utsett att besegra Darth Vader, det ondas... Men ni fattar.

Motivet med hjälten som inte anar sina krafter kommer från sagans värld, och det finns en anledning till att det alltid funkar. Nej, vi i publiken har inte tillgång till Harrys trollstav, Katniss pilbåge eller Lukes lasersvärd. Men vi vill alla, unga som gamla, känna oss utvalda. Lite speciella. Vi misstänker att vi förtjänar det.
Samtidigt vet vi förstås att vi är lika vanliga, eller ovanliga, som alla andra. Desto större anledning att lyxa med lite dagdrömmar! Detta vet Hollywood. Varför hajar så få arbetsgivare?

En bra chef eller uppdragsgivare gör en kanske inte automatiskt till Luke Skywalker – sakta i backarna! – men man känner sig ändå utvald. Speciell.

Ett exempel ur livet, mitt eget. I en grå forntid var jag försagd journalistpraktikant på Aftonbladet, som just lanserat en hälsobilaga. Min chef – låt oss kalla henne Amelia Adamo, för det var hon – gav mig mitt uppdrag.
"Göran, du ska skriva en helsida om potatis."
Jag kan inte påstå att jag brann för potatis när jag gick till hennes skrivbord, men det gjorde jag när jag gick därifrån. Jag var bara en ospeciell nykomling, men på ett mystiskt vis övertygade Amelia mig om att jag, bara jag, kunde göra knölen rättvisa. (Jag lärde mig snart att verklige potatiskännare ofta kallar sin favoritrotfrukt bara för "knölen".) Darra potatisfiender, här kommer jag med höjd penna!

På en bra arbetsplats uppmuntras man att känna sig speciell, alltså behövd, ibland. Alltför ofta är det tvärtom: Gör mer för mindre. Det finns många yngre som kan ta ditt jobb. Du är överflödig. Vem utför sitt uppdrag med glans under såna förhållanden? Överraskande många duktiga, plikttrogna gamla proffs är svaret. Och unga med.
Men faktum kvarstår: alla förtjänar vi att emellanåt att få känna oss som de vi innerst inne vet att vi är. Det vill säga Harry, Katniss och Luke. Utan lasersvärd och pilbåge, det medges, men ändå.

Om Göran Everdahl

Göran Everdahl är journalist och filmkritiker. Han är också en återkommande medlem av panelen Spanarna i SR P1.

Taggar: Krönika